2004-11-10 Life is good
Livet i Sunnyvale
Jo, här har vi det bra. Vi är ju ganska vana vid USA-livet numera så det känns som att vara hemma, vilket vi ju också är :-). Nu har vi nog äntligen kommit i ordning. Möbler och övriga hushållsprylar ska vara inköpta, projjen på plats i taket, kablar dragna, rätta sängkläderna och hyfsat städat. 
Bara hoppas vi får vara kvar så man inte behöver sälja av allt om några månader igen... Både Sunnyvale och själva bostaden kan vi konstatera var ett bra val. Väldigt trevligt område och nära till det mesta. Jämför man Silicon Valley med Oakland och San Francisco så är det betydligt "renare" här. Inga nedgångna områden eller uteliggare, iaf inte vad vi har sett. Närmaste område man kanske inte vill glida omkring i efter mörkrets inbrott är East Palo Alto som ligger i västra utkanten av Silicon Valley-området. Själva boendet, dvs lägenheten och huset, är ganska likt vad vi hade i Oakland, och ganska likt de flesta nyare lägenheter här. Största skillnaden, förutom att den är större, är väl att man nu har himmel utanför dörren, alltså gången till hissen/trapporna är inte inbyggd utan man får andas utomhusluft.
Sysselsättning
Vad vi gör? Ja, det vanliga blir väl svaret. Dvs sitter vid datorerna. När vi inte sitter där så betar vi av de mall, restauranger och biografer som finns. Det är ju några fler att klara av än t ex i Växjö där det gick ganska snabbt, så än är det många nya ställen att besöka. Utöver biobesöken blir det naturligtvis filmtittande hemma till de måltider som intas, filmleverantör blev även denna gången Netflix och HiDef-filmer tankas ner från Usenet.
Jobbsökande är ju det jag ska ägna mig åt och några ansökningar har faktiskt skickats iväg. Det finns jobb att söka, men precis som väntat så ställer det här med visum till det och de företag som i dagsläget sponsrar H1-B-visum är lätträknade. Då jag inte själv ser någon anledning till varför de skulle anställa mig (med allt krångel det innebär) när det finns likvärdiga sökande med arbetstillstånd är det ju ganska svårt att övertyga andra. Ann skriver en hel del som vanligt och är nu inne på slutspurten med sin avhandling. Förhoppningen är att hon ska disputera i början av nästa år.
Teknikföretag är ju Silicon Valley känt för och även om det inte gått så strålande senaste åren så finns det fortfarande mängder här. Tar man en tur runt så stöter man på de flesta kända och okända företag. Kika gärna efter ortsnamnet när ni läser någon nyhet eller kollar in TV-reportage angående något teknikföretag. Ofta är det då någon stad här i området, t ex Mountain View, Palo Alto, Menlo Park, Los Altos, Fremont, San Jose, Sunnyvale, Los Gatos etc.
Naturligtvis har det blivit en del glidande, för min del ofta miniutflykter till diverse datoraffärer. Det är helt underbart att gasa ut på freeway:en med cab:en nere, en milkshake eller cola i näven, någon 80-tals station skrålande från radion och en stekande sol i nacken eller ögonen. Då riktigt ryser jag av välbehag... Senaste veckorna har det dock inte varit någon stekande sol, utan tempen ligger runt sådär 18º. Solkrämen som tidigare inköpts och var nödvändig för att inte bränna sig har nu fått ligga i fred i mittfacket i bilen.
Movie Theater
På biolistan för senaste två veckorna är det två filmer jag tänkte nämna lite extra om. Den första är The Grudge som är ett måste att se om man gillar skräckisar. Att den har japanskt ursprung går inte att ta miste på då stilen påminner mycket om t ex The Ring. Själva storyn, där alltså Sarah Michelle Gellar spelar huvudpersonen, utspelas även i Japan. Vad som gör den speciell är att jag aldrig varit på en film med så många tillfällen där hela biopubliken gallskriker rätt ut. Normalt i en thriller/skräckis kan det ju vara en eller två scener som får en att hoppa högt, men här tror jag nästan det blev tvåsiffrigt. I de flesta sekvenser så vet man, att nu kommer något läskigt, men ändå så har de lyckats få till det där speciella som gör att man "chockas". Tyvärr så kändes dock inte storyn så drivande och hade det inte varit för ovanstående moment så hade den varit riktigt dryg. Även slutet som är typiskt japanskt tilltalar mig inte, men det kan väl vara en smaksak.
The Incredibles har jag väntat på sedan jag såg den första reklamsnutten för nästan ett år sedan. Pixar står bakom och de har ju gjort en av mina absoluta favoriter, Monsters, Inc. Förväntningarna var alltså skyhöga. Besviken blev jag inte, gå och se! Den får dock inte absolut toppbetyg då det inte direkt var några asgarv, utan den var istället väldigt jämn rakt igenom. Härliga karaktärer och otroligt bra gjord. Så lyckas de ju även klämma in en sanslös toppingla, Elastigirl (Helen Parr), måste vara den snyggaste korthåriga brud jag någonsin sett. Trevligt nog lyckades vi råka gå och se den på en av de största biografer jag varit på. Var en väldans kö när vi kom som ringlade sig på parkeringen så vi blev nästan lite oroliga att vi inte skulle få sitta tillsammans (de har inte numrerade platser här). När hela kön väl kommit in visade det sig dock inte ens vara halvfullt. Ingen aning om hur många platser, men stor var den och stor duk. Annars är det inte så vanligt med biografer som är större än Röda Kvarn (dvs största salongen på Biostaden i Kalmar), vi har varit på en enorm till och det var på bion som ligger närmast oss, AMC Mercado 20.
2004-11-28 Det svänger
Dance Dance Revolution
"Dans-spel" är ganska vanliga här och det brukar alltid stå någon variant av Dance Dance Revolution i var och varannan arcade-hall. Detta är inget nytt fenomen då DDR från Konami kom redan 1999 och har kommit ut i mängder av olika versioner (note: hela musikspelstrenden sägs ha startat med Beatmania 1997). I Sverige är ju dock arcade-hallar en sällsynt företeelse numera, men dansmattor är ju även poppis på konsoller, då främst till Playstation 2, och dessa säljs ju mig veterligen även i Sverige.
Har ett tag varit lite småsugen på att testa det där och slet med mig två dance-pad's hem vid ett Fry's-besök. Det finns lite olika varianter, enkla tunna man kan vika eller rulla ihop, de med lite extra fyllning, samt rejäla i metall och jag valde att prova en metal-pad samt en plast/tyg-variant med någon sorts skumgummi emellan. Ann brukar inte vara så lätt att få intresserad av datagrejer och speciellt inte dataspel, men detta är en grej som även hon finner högst intressant, inte helt oväntat då det är ganska vanligt att man använder detta i motionssyfte. Till PC finns inte så många DDR-spel utgivna, men det gör inget då allt man behöver är StepMania, ett open-source program med DDR-inspirerat GUI som klarar att spela upp alla typer av dans-filer. Låtar är heller inga problem att hitta då DDR-konceptet som sagt hängt med några år. Finns många siter som är dedikerade för detta och som med det mesta är det bara att söka och du finner...
Naturligtvis visade man sig vara urkass på att dansa. Låtarna har svårighetsgrader från 1 till 10 och efter första kvällen var det väl precis att man klarade av den enda låten vi då hade med en fot (dvs svårighetsgrad 1) och med enkla förlåtande inställningar. Nu efter några veckors träning har vi faktiskt övat upp oss, men nivåer över 5 känns fortfarande helt omöjliga och jag tror de är gjorda för de med fler än två ben ;->. Jobbigt kan jag också intyga att det är, efter en halvtimmas steppande är det som om jag duschat med tröjan på. Rätt trevliga erfarenheter med dansmattorna alltså: Jag spelar äntligen dataspel, något som jag annars haft dåligt samvete att jag gör alltför lite. Även lyckats involvera Ann och vi svänger oftast tillsammans. Några kalorier lär man ju också bränna samtidigt som man har trevlig.
För att göra spelet rättvisa så är det en metal-pad man ska ha. Med den enklare varianten blev det ofta att man svor i frustration och det kändes inte alls lika roligt. Då vi märkte att vi fastnat för detta blev det alltså till att inhandla ytterligare en metal-pad och lämna tillbaks mjukis-pad:en. För att inte ta precis samma så bestämde jag mig för en variant med räcke då det verkade både coolt och bekvämt. För att säkert få senaste versionen beställde jag från Lik-Sang.com, dvs Hong Kong. Paketet skickades med UPS, men då det väger nästan 30kg och skulle fraktas en ansenlig bit hade jag naturligtvis räknat med en viss leveranstid. Blev dock duktigt impad då man blir väckt kl 10 av UPS-budet två dagar efter beställningen, själva frakttiden var mindre än 18h. Kan väl nämna att frakten självklart inte var gratis, men för den servicen och med det stora klumpiga paketet tycker jag ändå inte $164 var så hemskt. Medan jag ändå är inne på spelkänslan och att metal-pad nästan är ett krav så får jag väl även nämna att en projje nog också tillför rätt mycket. På skoj testade jag att köra StepMania på 24"-skärmen och det var inte i närheten samma sak när man behövde koncentrera sig för att se pilarna. Nä, en fet-TV/skärm och då stå väldigt nära alternativt en projje är nog att rekommendera. Plats behöver man även gott om, kan man inte ha "mattorna" framme utan behöver skyffla in dem i någon garderob emellanåt tror jag inte de skulle användas speciellt ofta. Som med så mycket annat blir det ju också roligare om man är två, investera alltså i två metal-pads direkt.
Som ni kan se på en av bilderna nedan har vi haft vårat första besök. Familjen Thorén kom från södra Los Angeles, Irvine närmare bestämt, och tillbringade några dagar här uppe. Som samtliga våra tidigare besökare här i USA hade de otur med vädret, var riktigt ruggigt ett par dagar, typ rejäl svensk höst. De är ju dock bortskämda med soliga dagar i LA i vanliga fall, så kanske behövde lite höstrusk ;-)
Half-Life 2
Eftersom jag ovan nämner att jag aldrig spelar, måste jag korrigera här genom att skriva att jag faktiskt visst gör så (även utöver DDR) sedan en dryg vecka tillbaks då Half-Life 2 släpptes. Efter att ha snabbkollat en mängd recensioner och sett att det sämsta betyg som HL2 fått är 9/10 så måste man ju bara kolla in det. Jag gillar fps, men har egentligen aldrig spelat något i single player, alltså kändes HL2 som ett utmärkt tillfälle att göra det. Grafiken är omtalad och visst ser det suveränt ut, jag kör i 1920x1200 vilket flyter kalas och det är riktigt detaljerat och alla texturer ser schyssta ut. Det som dock får anses som banbrytande är fysiken, saker ramlar och beter sig enligt våra kära naturlagar, vilket även används i många av problemen man stöter på längs vägen. Dock betyder det inte att allt i spelet är helt verkligt, någon gravity gun som man får en bit in i spelet har jag ännu inte sett till i verkligheten, men den tillför helt klart nya dimensioner till spelandet och känns nyskapande. Lär säkert dyka upp i andra shooters.
En sak som jag inte gillar med nyare spel är längden. Vet man precis vad man ska göra och bara vill "springa igenom" ett spel tycker jag inte det ska ta 20h+. Jag har sett att en del personer har åsikter om att vissa nyare spel är för korta och att de har klarat av dem på sådär 15h. Jag tycker precis tvärtom och hade nog spelat mer om jag visste att det inte tog en väldans tid att ta sig igenom ett spel. Nu tvekar jag att sätta mig med något just för att jag inte är beredd att lägga så mycket tid på spelande. HL2 hoppas jag inte tar alltför lång tid då jag kör på enklaste nivån och därmed inte får speciellt mycket motstånd. Har nog kört knappt 5h hittills och har kommit ungefär halvvägs. Jag är ju inte i detta fallet ute efter utmaningen, utan vill mest kolla in vad nyaste spelen presterar samt ta mig igenom. Nu kan jag dock säga att det är riktigt bra och oftast en fröjd att spela. När man tokkör på en svävare i schyssta miljöer och är förföljd av en helikopter som släpper bomber efter en känns det verkligen som interaktiv film (som det så länge pratats om).
Jobb
Jobb för min del verkar vara helkört. Vi visste sedan tidigare att årets H-1B visum skulle ta slut redan runt oktober, dvs nästan direkt då de släpptes, men hade väl hoppats på att det skulle gå att ordna på något sätt. Nu har man dock hört från flera håll, samt studerat själv, att det inte finns någon direkt lösning på problemet. Att de temporära arbetsvisumen tog slut så snabbt beror till stor del på att endast 65000 fanns tillgängliga detta år mot de 195000 som funnits tidigare år. Tror dock standard är 65k och att de bara temporärt har tredubblat antalet under några år för att få hit lite extra kompetens. Hur gärna ett företag än vill anställa en utlänning så går det alltså inte, såvida personen inte redan har arbetstillstånd. INS (Immigration and Naturalization Service), dvs amerikanska immigrationsmyndigheten, är de som sköter dessa ärenden och där finns inga genvägar. Inget som bara drabbar mig eller enbart gäller några speciella företag alltså, enligt lag så är det stopp och nya H-1B släpps först nästa oktober. That's It!
Nu så är inte hoppet om att få stanna kvar helt borta dock, H-1B visum problemet kom som sagt inte som någon överraskning. Maxgränsen på 65k gäller inte non-profit företag eller universitet, de kan alltså fortfarande sponsra H-1B om de hittar någon lämplig kandidat. Ann kan ju mycket väl hitta lämpliga jobb inom universitetsvärlden och då finns ju även alternativet att förlänga hennes nuvarande J1-visum. Go, go Ann!
Fick ett trevligt samtal förra veckan som jag måste nämna. Electronic Arts ringde mig, vilket gjorde att jag nästan satte colan i halsen av förvåning. Även icke datorintresserade personer har nog hört talas om EA, men för de få som inte vet vilka det är kan jag informera om att de är en av världens största speltillverkare av både konsoll och datorspel. Anledningen att jag blev extra förvånad var att jag inte sökt något jobb där då de jag kollat in ligger långt utanför mitt kompetensområde. Utvecklingsjobben som finns på EA kräver nämligen oftast att man är specialist på konsoll-programmering, 3D-guru eller varit med om minst två stora spelsläpp. Jag har dock lagt upp min resumé på deras jobb-site och den var det trevligt nog någon rekryterare på EA som fastnat för. Han berättade att det gällde deras kontor i Redwood City, som mig veterligen är deras största, och det ligger alltså inte långt här ifrån. De har tre avdelningar på det kontoret: Maxis som gjort det inte helt okända The Sims (och nyligen släppta Sims 2), världens genom tiderna mest sålda datorspel. Ultima Online som utvecklar det nu ganska "gamla" online-rollspelet, samt Pogo som gör mer "relaxing games", typ casino och kortspel, och det var där jag skulle jobba. Innan en intervju undrade han naturligtvis om jag hade arbetstillstånd och det var man ju tyvärr tvungen att svara nekade på. Han sa som vi alla vet att H-1B redan är slut, men också att han ändå skulle höra med deras immigrationsavdelning. Inte helt oväntat har jag ännu inte hört av honom igen.
Och så bio...
Varken bu eller bä vad gäller senaste biobesöken. National Treasure som jag gett en 8:a kanske egentligen inte var något extra, men då äventyrsfilmer är ganska ovanliga fick den lite bonus.
