2010-01-30 Back in California

Sverige

NEO gives Santa a big hug Sverige-besöket blev lyckat. Vi stötte på lite mindre missöden med försenade flyg och en barnstol som dök upp först när vi kommit hem till USA, men överlag flöt allt på och vi fick vara friska, samt hann träffa många släktingar och polare. Neo fick uppleva snö för första gången och även vara med om besväret att ta på sig en anskrämlig mängd kläder varje gång man går ut. Julafton kändes rätt och naturligtvis fick Neo ett helt lass med presenter och Santa/Jultomten minns han nog som en väldigt trevlig kille.

Jag måste medge att det de första dagarna nästan kändes skrämmande lustigt och obekvämt för mig att komma till Sverige. Riktigt varför vet jag inte, men -10 grader kyla hjälper ju inte direkt en att känna sig välkommen. Jag hade en sådan där lustig osäkerhetskänsla som man kan få när man är på ett helt nytt ställe och inte riktigt vet om det är säkert att vistas ute. Varför jag skulle få sådana vibbar i Kalmar vet i tusan, men det kändes väldigt fel och i det läget hade det varit helt ok att bara dra till USA igen och aldrig mer komma tillbaks till Kalmar eller Sverige. Efter 4-5 dagar hade jag dock vant mig och tyckte istället det var rätt avkopplande. Med tanke på att vi inte hade tillgång till internet i morsans lägenhet där vi bodde så tvingades man verkligen till att relaxa vilket jag måste medge kändes klart bra.

Jag hann väl träffa de flesta gamla bekanta jag hade tänkt. Inte alla dock, och det blev ingen direkt "extra" tid övriga aktiviteter. Även om jag starkt ogillar att vara hemifrån hade ett par dagar till inte skadat. Ann och jag hade t ex tänkt gå på någon bio, klämma in lite fler restaurangbesök, samt bara slappa lite i lägenheten och kanske kolla någon film eller gamla fotoalbum etc.

Bäst av allt var helt klart de slappa morgnarna med Neo i morsans lägenhet. Neo hade nog lättast att ställa om tiden och sov som aldrig förr mellan midnatt och 10. Ann och jag hade lite mer problem och var supertrötta på kvällarna. Tvärtemot den vanliga rutinen hemma slumpade det sig så att jag faktiskt vaknade först och hade då oftast 1-2h innan Neo och Ann vaknade. Då blev det att jag drog ut och shoppade frukost och delikatesser som inte direkt finns i USA, t ex leverpastej, MAXI smörgåstårta och konserverad köttfärssås (Findus/Felix) samt plenty med godis. Att sedan bara sitta och jäsa och dra i sig utan dator eller andra distraktioner kändes klart "fridfullt". Utan dator stämmer väl inte helt, då Neo hade laptop:en och kollade som vanligt film när det äts.

Då vi nu har bott ett bra tag i USA har man naturligtvis vant sig vid hur saker funkar där och föga förvånande var det lite saker man irriterade sig på i Svedala. Inget konstigt med det, precis som att man irriterar sig på vissa saker i USA som man tycker är bättre i Sverige. Nedan följer ett urval...

Colan smakade helskruttigt. Jag testade att köpa cola light (diet coke) på ett flertal ställen och den smakade helkonstigt. I efterhand fick jag höra av någon att de använder ett annat sötningsmedel i Sverige vilket förklarar den konstiga smaken. En eftermiddag tänkte jag att jag ta mig tusan skulle ha en riktig "fountain drink", vilket för mig är den enda rätta colan (ej i burk eller flaska). Knasigt nog är det inte helt enkelt att hitta, så jag drog då till Burger King i förhoppningen att få mitt cola-behov tillfredsställt. Efter att ha stått ca 30 min i drive-through och beställt en stor cola gav kärringen i luckan mig en liten kopp. Jag förklarade att jag beställde en stor, men hon envisades med att det var en stor. Cheesus christ va, jag tror det var typ 0.4 eller 0.5l. Det borde finnas någon lag att en stor dricka i alla fall ska innehålla minst en liter. Jag längtade naturligtvis hem till en Double Gulp på 64 oz (drygt 1.8l) med "riktig" cola.
Barnsäte. Att ha en PhD eller fil.kand. räckte inte (i vårt fall) för att installera en svensk bilbarnstol ;-). Då vår medhavda var på villovägar blev vi tvungna att hyra en bilbarnstol. Dessa funkade ju inte alls lika smidigt som vi är vana vid och det blev till att böna och tjata på tjejen på biluthyrningsfirman att fixa in den åt oss. Stackars Neo fick sitta bakåtvänd vilket naturligtvis inte var uppskattat.
Trafiken. Kanske inte riktigt så hemskt som jag fasat för, men naturligtvis svor jag duktigt på ett lass sölkorvar. Då det var taskigt vinterväglag hela tiden skrek jag inte lika högt som jag nog gjort annars. Efter att ha legat i vänsterfilen hela vägen mellan Stockholm och Norrköping (där det är tvåfilig motorväg) kom jag på att man kanske inte normalt ligger i vänsterfilen när det är tomt i högerfilen. Nåväl, resten av vägen ner blev jag istället påmind om att det stora bitar är enkelfiligt och att det finns de som inte vet vad gasen är till för. Även att det ofta är glest med trafik tyckte jag på något sätt att det kändes rätt trångt, nästan som om vägarna och filerna är smalare, trots att det ofta i Sverige finns gott om vägren och vingelutrymme för cyklister.
Öppettider. Kristus säger jag bara. Det tog mig fyra (4) försök innan jag lyckades få en Italia-pizza. Det tog mig tre (3) försök innan jag lyckades matcha Netto's öppettider.
Maken till obekväma toaletter. Aldrig något jag tänkt på innan, men nu tyckte jag de svenska toa-sitsarna var synnerligen obekväma, och man sitter ju knasigt högt. Verkligen inget som inbjuder till några långa sessioner.

Film

Ett ynka biobesök har det blivit. Ann och jag hade hoppats på att hinna med en tur till Biostaden under vårt Kalmar-besök, men så blev det ju inte. Det hade annars varit skoj att se hur stor/liten Röda Kvarn känns nu när man varit i sådär 100 andra biosalonger. Vi hade tänkt gå på IMAX-versionen av Avatar, men den föreställningen råkade vara slutsåld, så det blev RealD 3D-versionen (aka Digital 3D) som startade 1h senare. Vad jag har läst så är 3D-effekterna så gott som identiska mellan de olika versionerna. Ni kan läsa om IMAX 3D vs. RealD 3D vs. Dolby 3D via t ex 3dvision-blog.com. Själva filmen var ok, men inte mycket mer. Jag kan inte förstå hur den har fått så himla högt betyg. Det är väl dock som med Sagan om Ringen filmerna, dvs väldigt välgjord, men har (enligt mig) inte så himla högt underhållningsvärde så att man vill se om.

Avatar (C:6, A:8)

Infiniti G37S

Förra helgen blev det till att byta bil och det var då vår Acura som blev inbytt. Som de flesta vet gör jag alltid grundlig research när jag ska köpa prylar, och speciellt då bilar. Inför det här bilköpet har jag nog nästan slagit rekord i antal timmar jag spenderat. Nu håller jag ju pga av bilintresse alltid koll på nya kärror och kikar konstant efter vad "nästa bil" kan tänkas bli, men startade nog att aktivt leta efter nästa "familjebil" redan för något år sedan. Jag har varit ute och provkört ett flertal BMW, Merca, Audi etc, men har haft väldigt svårt att hitta en sportig körglad familjekärra. Med familjekärra syftar jag på en 4-dörrars med hyfsat utrymme. Att BMW alltid får höga betyg och av så många anses vara en av de körgladaste bilarna kan jag inte fatta. Jag har rattat många av deras modeller, varav senaste var en 335i, och jag tycker inte de är något speciellt alls. Istället skulle jag beskriva dem som väldigt neutrala, dvs varken dåliga/tråkiga eller roliga/sportiga.

En kärra som jag istället blev positivt överraskad av var Audi S4. Jag har tidigare undvikit Audi eftersom de oftast är betydligt tyngre än rivalerna, men då de senare modellerna ser helt ok ut svängde jag för några månader sedan förbi den lokale handlaren och tänkte jag kunde offra lite tid på en provkörning. På papperet ser Audi S4 inte så märkvärdig ut med sina 333hk och ca 1750kg, men jag blev impad av både väghållning och ax. Speciellt när jag stod still och tryckte plattan drog den iväg duktigt. Det upplevda axet var då fullt i klass med Corvetten, även om det naturligtvis i praktiken skiljer en hel del. Det enda negativa i körkänsla var ett visst glapp i styrningen som tyvärr många av dagens bilar verka lida av, och då främst tyska bilar. Dvs när du svänger så måste du vrida ratten ett visst antal grader innan något händer. Det ger en väldigt oprecis känsla och man kan nästan tro att man kör någon typ av lastbil istället för en liten personbil. Varför någon vill ha det så kan jag omöjligt förstå. Jag kanske hade kunnat leva med det, speciellt då jag kör familjebilen väldigt sällan, men nu dissade vi S4:an ändå eftersom den hade mindre inneutrymmen än vår Acura TL Type-S. Med ytterligare en liten kille på g (!!!), och alltså ännu en klumpig barnstol som ska in, så är det nog bäst att det inte blir mindre utrymme i kupén.

Infiniti G37S Journey Infiniti är ett märke jag inte direkt tidigare brytt mig om att kolla närmare på då jag tycker de ser rätt tråkiga ut. Då alternativen började sina, blev det till att jag spanade in alla alternativ jag kunde tänka mig. Har ni som svenskar aldrig hört talas om Infiniti är det inte så lustigt då de mestadels säljs i Nordamerika, som så många andra bilmärken/modeller. Infiniti är en lyxmodell av Nissan, precis som Acura är lyxversionen av Honda och Lexus är Toyota's toppmodeller. Lite snabba efterforskningar visade att Infiniti faktiskt gör bland de sportigaste kärrorna i sin klass och efter en provkörning av en 2009 G37S så kändes det som att jag äntligen hade hittat ett schysst alternativ till familjekärra.

Det fullständiga modellnamnet blir 2010 Infiniti G37S Sedan Journey. S indikerar sportpaketet vilket bl a ger tightare fjädring; Journey ger lite extra features så som rear-view monitor och bluetooth. Utöver det blev det Navigation package och Premium package då man vant sig vid en massa lull-lull från tidigare bil. En grej som vi inte hade i Acura:n, men som jag vant mig vid i Corvetten är keyless-funktionen. Man behöver alltså aldrig ta upp nyckeln från fickan vilket är synnerligen smidigt och något man vänjer sig vid snabbt. Mer bilder blir det i nästa månads inlägg då bilen förhoppningsvis ser lite fräsigare ut. Vinge, svart grill och tonade rutor är beställt.