2009-07-26 Plano, TX

Dallas

Den 2:a-5:e juli var vi en sväng i Dallas. Texas har vi varit i innan (se inlägg från april 2008), men Dallas är nytt. Jag mellanlandade i Dallas på väg till Houston 1991, men det är det närmaste jag varit (18 år sedan, cheesus!). Turen var främst inte tänkt som semester, utan som vid flera tidigare resor var vårt mission att kolla om det kan vara ett ställe där vi vill bo i framtiden. Nu var det inte centrala Dallas som var vårt mål, utan förorten Plano. Anledningen är att vi hört en hel del bra saker om Plano och staden har t ex fått lite utmärkelser i "best place to live"-liknande tävlingar. Det var av liknande anledning vi åkte till Austin för ett drygt år sedan, men det fastnade vi inte speciellt för. Attribut som lockar i Plano är främst extremt låg kriminalitet och låg "cost of living". Låg levnadskostnad har man nästan överallt jämfört med Kalifornien och det är främst huskostnaden som är extremhög här i LA. Samma sak kan även sägas om trafiken; vart man än hamnar utanför LA så har du mindre trafik, förutom möjligen på centrala Manhattan i New York. När jag nämner låg kriminalitet så menar jag att det är så lågt så Kalmar jämförelsevis skulle hamna skyhögt över, och man troligen skulle tycka det var jättetråkigt att växa upp på ett sådant ställe som tonåring. Jag har t ex hört om städer där polisen väl inte har något bättre att göra utan koncentrerar sig på skateboardåkare och liknande ;-). Nu är man ju inte ute och härjar själv längre så jag vill gärna bo på ett sådant ställe så länge de inte lägger för mycket krut på att ta fortkörare. 2007 var Plano staden med högst medelinkomst av alla städer i USA med över 250000 invånare, sådant brukar ju oftast gå hand i hand med låg kriminalitet.

Vi gled runt i Plano och lite andra förorter norr om Dallas och upptäckte att vi tyckte det verkade ganska trevligt. Något man tänker på när man kommer från LA är att det är "glesare" mellan byggnader etc, dvs det är stora områden med ungefär ingenting. Vi var på några saftiga mall och även där tror jag gångarna var bredare. Många som hör Dallas tänker nog automatiskt på TV-serien och vi avlade faktiskt ett besök på Southfork-ranchen (som ni kan se till höger). Ann har nyligen betat igenom alla de 11 Dallas-säsongerna som än så länge är släppta på DVD (finns totalt 14), vilket gjorde att hon hade Southfork och andra detaljer i skallen. När vi var i Texas besökte vi självklart ett av våra favoritmatställen; Texas Roadhouse. Det blev ett par besök och jag åt nog bland det godaste kött jag någonsin ätit. Vi är där annars framförallt för deras "buns" som är något i hästväg. Texas Roadhouse finns utanför Texas, men tyvärr inte i närheten av LA. En annan restaurang som inte finns i LA, eller ens CA, som vi såg fanns och därför besökte var Steak 'n Shake. Den kedjan upptäckte vi ju nyligen under vårt Florida-besök tidigare i år då den direkt blev en favorit.

Förutom det jag redan nämnt ovan om Plano kan jag väl inte direkt peka på några utmärkande positiva egenskaper, utan det var mest allmänt nice och folk verkade mycket trevliga. Vi gillade det faktiskt så pass mycket att vi nog kan säga att vårt uppdrag är slutfört, eller iaf att vi nu har ett seriöst alternativ på framtida boplats. För första gången var Ann och jag överens om att här skulle vi absolut inte ha något emot att bo. Jag har ju innan varit lite inställd på Florida, men det har aldrig Ann varit speciellt sugen på. Arizona och Phoenix har även farit runt lite i tankarna, men vi vill nog gärna lite längre österut, samt så är det kanske lite väl varmt. Varmt som tusan var det i Plano också. Runt 40 grader, men då det nog var lite fuktigare än vi är vana vid så kändes värmen lite mer påtaglig än i Kalifornien. Min tröja var helt kalasblöt hela tiden och det forsade svett. Nu är dock Plano betydligt kallare överlag än Woodland Hills och den extrema värmen varar inte så länge. Som ni kan se via temperatur-länkarna nedan så blir det t.o.m. minus-grader på nätterna i januari, samt en medel-dagstemp på bara 12 grader jämfört med 20 för Woodland Hills (i januari). Brrrr... Det får dock vara ok, det finns ju inte så mycket platser som har varma vinter-nätter, då är det nästan bara södra Florida som gäller. I Florida får man dock inte de där härliga topparna, utan det blir så gott som aldrig varmare än 35 grader. Den högsta uppmätta temperaturen i Miami är t ex bara 37 grader (98 Fahrenheit); det är ju lika klent som Sverige :-) (länk till statistik över högsta temperaturer). Här i Woodland Hills har det dock varit uppåt 40 grader (104F) varje dag nu de senaste veckorna, det är UNDERBART!

Relaterade länkar:

Områden

Southfork

Medeltemperaturer (noterar lägsta och högsta medeltemperaturer, dvs vanlig natt och dags-temp)

Kåkar

Ovan ser ni några småhus på ca 500m². De är båda enplansvillor, även om det inte kanske riktigt ser ut så. Jag ogillar flerplanshus, om det finns valmöjlighet, så enplanskåkar är det som är mest intressant. Tycker ni 500m² låter som overkill så kan jag säga att även jag hade tyckt det bara för några år sedan. Tänker man på svenska kåkar så är ju allt över 200m² riktigt stort. Man ändrar dock synsätt allt eftersom, vilket gäller det mesta, och blir det att vi någon gång köper hus här i USA så skulle det nog kännas fel att sätta sig i något mindre än 350m². Det bör noteras att de här räknar med garaget/garagen i ytan, så där ryker ett lass kvadrat. Vi kikade in i modellhusen ovan, som båda låg i Parker, en stad precis öster om Plano, och bara ett par "kvarter" från Southfork. Husen var helt ok, utöver att de har lite små egenheter som man som svensk kan finna lustigt, eller obekvämt. Något jag inte bemödar mig gå in på nu, men kanske tar upp senare.

För ett antal månader sedan var vi av ren nyfikenhet och kikade på några nya kåkar i LA-området. Just där vi bor är ju ont om mark, så nya villaområden är ingen större chans de kan slå upp på något ställe som skulle passa oss. Här vill man ju absolut bo nära där man jobbar för att slippa trafiken. Nu kikade vi ju endast för att spana in hur nya hus generellt ser ut, främst inuti, så var de låg var inte så viktigt. Vi kan väl konstatera att de inte var helt olika vad vi nu såg i Texas, en skillnad är dock att större kåkar ofta är i två plan här vilket väl beror på markpriset, samt att de flesta hus i Texas var tegelhus. Ett av de husen som vi spanade in och som var jämförbart med de ovan låg i Moorpark vilket är ca 30min körtid västerut och man hamnar då i "ödemarken". Trots det ganska ocentrala läget gick det dock på runt $1.5 mille. Texas-husen ovan går båda på drygt $500k, något du knappt får ett ruckel för där vi bor nu. För en liknande kåk i Woodland Hills/Hidden Hills/Calabasas-området skulle du nog få ge en sådär $4 mille.

Kamera-duell

Som ni kanske märkte i förra månadens inlägg var jag inte helt nöjd med den nya kameran; Canon SD970 IS. Helt nöjd lär jag aldrig bli, men då jag efter lite sökningar fann att det fanns intressanta alternativ beslöt jag mig i alla fall för att lämna tillbaks den. Efter ytterligare lite research framkom det ganska snabbt att valet stod mellan två kameror, Panasonic DMC-ZS3 (TZ7 i Europa) och Canon PowerShot SX200 IS (heter faktiskt samma i Sverige). Båda är rätt storlek, dvs kompakta, men inte så kompakta att kvalitén får ge vika för mycket, samt så har de 12x zoom och HD-video (720p). Jag la mycket tid på att jämföra dessa, ungefär som om mitt liv hängde på att jag får absolut bästa möjliga kamera utifrån mina behov.

Då Panasonicen var lite mer spännande eftersom jag inte har någon tidigare erfarenhet av deras kameror, samt att den har fått marginellt bättre recensioner blev det till att inhandla den. Nedan följer lite länkar till recensioner av DMC-ZS3:an för den intresserade. I många av recensionerna tas även SX200 upp.

Efter att ha använt DMC-ZS3:an några dagar upptäckte jag lite nackdelar som fick mig att fundera på om kanske SX200:an var bättre för mig. Främst hade det med video-funktionerna att göra. Man kan välja två filformat; AVCHD Lite, samt gamla Motion JPEG, men båda har nackdelar. MJPEG är ju gammalt och oeffektivt och AVCHD Lite visade sig trots en bitrate på runt 17Mbps se ganska taskigt ut, samt pga sin filstruktur klumpigt att importera. Filmer i AVCHD använder tydligen samma mapp-hierarki som Blu-ray och hamnar därför inte i samma katalog som korten och man måste manuellt förflytta sig till mts-filerna och flytta/kopiera dem. Främst video-kvalitén gjorde dock att jag kände ett missnöje med den och även ville kika på Canon-kameran. Det blev alltså till att även inhandla en Canon SX200 IS. Precis som för Panasonic-kameran hade det lokala Fry's inte den svarta modellen i lager, så det blev till att ta en tur till Burbank-butiken igen. Nu var jag sittande med båda kamerorna och för att hjälpa mig listade jag lite för och nackdelar med dem.

Kommentarer om de två kamerorna

Panasonic Lumix DMC-ZS3

Canon PowerShot SX200IS

Det bör väl noteras att jag absolut inte vill göra något "efterarbete". T ex kan ju filformat och storlek ändras med program i efterhand, men sådant vill man ju bara bemöda sig med i undatagsfall. Jag installerar aldrig några medföljande program, så kunde alltså inte bry mig mindre om vad för mjukvara som skickas med. Det som gäller är alltså att bara trycka i USB-kontakten och skyffla filerna direkt från minneskortet. Som bildvisare och för att fixa t ex röda ögon används för tillfället XnView.

Även om det kanske inte framgår av listorna ovan så var det inget svårt val. Canon-kameran känns klart lättast att leva med och har även bäst kvalité på filmer. Bildmässigt ligger de nog lika, även om bilderna har lite olika karaktär. Fortfarande vill jag nog påstå att min gamla PowerShot S80 vinner i vissa lägen vad gäller bildkvalité. Det blev alltså till att behålla SX200 och att återlämna DMC-ZS3:an, tvärtemot vad många recensioner föreslår.