Los Angeles log
Select: 
LAST UPDATED Nov 30, 2010

2009-10-25 Resor

SLC

I slutet av förra månaden (26-28:e) blev det en liten weekendutflykt till Salt Lake City. Valet av stad berodde den här gången definitivt inte på att vi är intresserade av att flytta dit, utan syftet var endast att kolla hur det ser ut i Utah. Ann har inte varit där innan och jag bara mellanlandade där '91 på väg till Los Angeles vilket väl inte kan räknas som besök. Våra utflykter blev det vanliga glidandet och vi såg bl a lite rester från vinterolympiaden 2002, besökte den lokala djurparken (Hogle Zoo), testade nya restauranger (t ex Ruby Tuesday), kollade in diverse mall, samt passade även på att gasa över bergen och in i Wyoming.

Jag hade noterat att det låg en liten pluttig stad precis innanför gränsen till Wyoming en dryg timmes bilresa från SLC och det var ju ett utmärkt tillfälle att beta av ännu en stat. Evanston hette staden med ca 11000 invånare och var som väntat en liten håla. Hela Wyoming kan nog kallas håla då det är USA's tionde största stat, men den totala befolkningen ligger bara på ca 500000 och de största städerna (Cheyenne & Casper) är mindre än Kalmar till invånarantalet.

Jag tycker inte vi reser så mycket, men i min iver att räkna stater jag har besökt så noterade jag att Neo har varit i 9 stater. Det är jag ganska övertygad om är fler än de flesta andra 2-åringar. Listar man dem är det CA (LA, Palm Springs, Oxnard mm), NV (Las Vegas), OR (Portland), ID (Boise), TX (Austin, San Antonio, Dallas), FL (Orlando, Jacksonville, Tampa), GA (Kingsland), UT (Salt Lake City) och WY (Evanston). Sedan har ju killen även besökt Sverige tillsammans med mamma Ann och det verkar som om att han kommer dit igen snart.

Sverige - here we come

Ja, kan ni tänka er, det är faktiskt ett Sverige-besök på gång. Vi har planerat att lämna det jämförelsevis varma vädret i Kalifornien för att ha lite julkul i Kalmar. Den 19:e december lämnar vi LAX och drar via London till Stockholm där vi landar sent den 20:e. På måndag morgon den 21:a är ett besök på den amerikanska ambassaden inbokat så vi kan få våra visum för att komma in i USA igen. Ann drar nog därefter till Amsterdam på jobbärende, men flaxar tillbaks dagen efter. För mig och Neo blir det bil ner till Kalmar. Vi drar sedan tillbaks upp till Stockholm på nyårsafton och lämnar landet igen på nyårsdagen.

Jag kan medge att jag inte saknar Sverige och jag fasar för den dryga flygresan. Samtidigt ska det naturligtvis bli väldigt skoj att träffa gamla kompisar och jag hoppas stöta på så många som möjligt och snacka skit. I matväg är det främst Italia-deg inplanerat (surprise!), samt att dra i sig någon kebab och checka om potatisgratängen på Larmgatan 10 fortfarande är världens bästa. Festande ska man väl också lyckas klämma in, minst en omgång i alla fall. Juldagen brukar ju mycket folk synas som aldrig annars är ute, så det kanske är lämpligt att dundra ut på krogen då. Är väl viss risk för att man inte känner en människa nu för tiden...

Något jag tyvärr vet jag kommer att irritera mig på är trafiken (som jag alltid har gjort). Att jag redan nu innan tänker på eländet kan väl vara en indikation hur illa ställt det är (både med mig och trafiken ;-). Jag vet hur mitt annars lugna jag retar upp mig ofantligt på det super-såsiga lunket. Det är som om folk sover i bilarna eller medveten sölar bara för att reta upp bilarna bakom. ANYTIME väljer jag Los Angeles-köerna jämfört med söliga småstadsförare. Är alla fem filerna fullsmockade på freeway:en här har man ingen enskild förare att reta upp sig på utan det är bara att gilla läget. Med en fil i Sverige är det den som ligger först och trycker som är ansvarig för att sinka bilen/bilarna bakom. De som såsar här är få, oftast är det bara att gasa på för fullt för att hänga på framförvarande. Hamnar man mot förmodan bakom en dönick så är det dock bara att byta fil och passera. Köra om som man behöver göra i Sverige tror jag inte jag har gjort någon gång under alla år i USA.

Suktar efter USA?

Ni missar väl inte att Diversity Visa Lottery (aka Greencard Lottery) pågår just nu, från 2:a oktober till 30:e november. Det är utan tvekan det enklaste sättet att fixa permanent uppehållstillstånd i USA. Har ni inte någon lustig anledning som gör att ni vill stanna i Sverige så gör ni klokast i att skicka in. Allt sker numer elektroniskt så det är väldigt smidigt jämfört med när vi började söka.

Våra gröna kort är som jag nämnde i förra inlägget "på g". Det är United States Citizenship and Immigration Services (USCIS) som hanterar det mesta och på deras website kan ni hitta mycket info om hur man går till väga för att fixa greencard och mycket annat. Som vanligt finns även en hel del info på wikipedia och i vårt fall är det Application process for employment-based visa som gäller. Det som bl a hänt i år är att Labor Certification som drog ut på tiden är avklarad, vi besökte läkare och fick sprutor (huuha) tidigt i somras, Immigrant Petition for Alien Worker (form I-140) blev nyligen beviljad. Nu är det Adjustment of Status (form I-485) som vi väntar på. Kollar man dock status, via USCIS website, för form I-485 Employment based adjustment för Nebraska Service Center office så ser man att current processing time är 23.4 månader. De fick in vår ansökan i juli så det betyder att det är drygt 1.5 år kvar ;-).

Sista DVD:n mm

Jag har nog köpt min allra sista DVD nu. Det är ganska många år sedan jag slutade investera i DVD egentligen. Redan innan vi flyttade hit sålde jag av stora lass med filmer då HD-downloads blev tillgängliga och det började ju också ryktas om efterföljare till DVD. Nu har det ändå blivit några enstaka DVD inköpta de senaste åren eftersom Våra Värsta År (Married with Children) har släppts, säsong efter säsong i sölig takt. Nyligen släpptes den allra sista, dvs säsong 11 som gick på TV 96/97. Ni kan som vanligt se min DVD-lista via mydvd.txt. Med Blu-ray är jag betydligt mer restriktiv med inköpen än jag var med DVD och försöker begränsa mig till sådant jag verkligen vill ha. Lista finns på mybluray.txt.

Vi har hållit oss ganska friska i år, jämfört med förra året, men senaste månaden har det varit lite småkrassligt. Neo har haft ett par dagar med sporadisk feber, bl a låg han utslagen samma dag som vi kom hem från Salt Lake City. Själv är jag mindre pigg just nu och har tagit det väldigt lugnt i helgen. En vanlig förkylning skulle jag tro. För några veckor sedan fick jag plötsligt ont när jag tog djupa andetag och drog därför iväg till sjukan där jag fick diagnosen Pleurisy. Läser man om det verkar det inte så roligt med inflammation runt lungorna. Jag måste dock haft en mild variant då det gick över efter att jag i några dagar dragit i mig anti-inflammations tabletter (Ibuprofen).